Ursäkta att jag inte uppdaterat på en dag eller två, det har varit lite fullt upp som ni kanske kan förstå. Vart ska jag börja? Jag vet knappt själv vad jag tänker annat att man är helt blown away. Ordet ANSVAR har fått en helt annan innebörd och mening. Det känns både så bra och ritkigt läskigt att få ha hand om ett annat liv, som faktiskt är så absolut beroende av en på ett sätt man aldrig känt förut. Jag menar, jag, ta hand om ett barn? Nu har jag visserligen velat ha barn och familj i ett par år men man kan aldrig någonsin förberda sig mentalt inför det här, men det kommer in på en, sakta men säkert.
Nu har vi iallafall varit hemma i lite mer än 2 dagar och man har verkligen fått testa sitt lugn och tålamod samt att hela tiden tänka positivt. Johannes, som han heter, är världens finaste kille. Jag har aldrig riktigt blivit känslosam på det här planet när det kommer till barn men bara genom att titta på honom så händer något inom mig. Manlighet i form av hårdhet och kyla kan dra någonstans, jag väljer att vara känslosam och varm alla dagar i veckan, kalla mig vad ni vill.
Det har varit tuffa dygn hemma, då Cornelia var med om kjejsarsnitt så har det tagit lite extra tid för mjölken att rinna till och det har märkts på Johannes då han inte blir riktigt så mätt som han vill. Det har som många andra föräldrar redan förstår, men jag skriver ju förhoppningsvis för kommande pappor och givetvis om det letat sig in en och en annan kommande mamma här, att han varit otröstlig emellanåt och sovit väldigt lätt och vaknat mycket. Vi har börjat ge honom lite ersättning efter att han ammat klart det som går att få ut och efter det så sover han som en stock vilket gjort att vi äntligen kan få sova i 3-4 timmar iallafall, emellanåt. Så snart som mjölken helt runnit till så kommer vi inte behöva det och då kommer sovvanorna att bli bättre.
Jag vill bara ge ett råd till er pappor, känner ni er hjälplösa även när ni kommer hem, för ni kan trots allt inte ge barnet bröstet, så är det bara att finna sig i det och stötta din partner på dom sätten du kan. Småsaker som att fixa till kuddar, hämta saker och göra det så enkelt i vardagen för er som möjligt gör SÅ mycket. Jag har bara börjat min resa som pappa/fadersgestalt och jag har redan lärt mig så mycket så var inte oroliga, ni kommer in i det ni med. Ha tålamod bara!
Johannes sovandes i mitt knä inatt
Kommentera